Tintin, min ängel och beskyddare

Det ser nästan lite sorgligt ut. Tintin han bara sitter där och kollar ut i mörkret. Och blicken är helt tom. Ja, han bara sitter där som om han saknar livslust. Fast det tror jag inte, han skulle saknat all got mat och förhoppningsvis mig med.
Vindspelet klapprar och klingar där ute medans löven far omkring. Han ligger nu ner och blicken verkar mer uppmärksam. Jag tror nog ändå han tycker det är ganska mysigt. 
Det är ju faktist hans favoritplats att ligga på. Med kroppen inne i huset och med nosen på tröskeln.
Åhh, han är så söt !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0